Senaste inläggen

Av Annelie Andersson - 20 april 2017 18:54

2 inlägg på en dag det är inte illa haha...


Och då tog även det tidigare inllägget musten ur mig att skriva, jag var helt färdig efteråt och somnade som en klubbad säl om sanningen skall fram...


Iof så hade jag rätt ont med. kroppen spökar för mig så det står härliga till med..

Hade det inte vart för att jag har steriliserat mig hade jag faktiskt trott att jag var gravid.


i vanliga fall kan jag ställa klockan efter min mens, alltid 13,14 el 15:e och ALLTID på eftermiddagen.

denna gången efter förra månaden fick jag ngn form av mellanblödning typisch runt den 6:e och varade i 2 dagar.


Nu har jag fortfarande inte fått min mens, jag har mått illa någon enstaka morgon å det försvinner en stund efter att jag ätit. jag har molande värk fast ingen mensvärk på sättet att det drar i ljumskarna, brösten är JÄTTE ömma och det är dom ALDRIG, tidigare fick jag en sån där känsla som man kan få när man ammar typ,

Ni vet det där suget i brösten/bröstvårtorna. och att bara ta på sig linnet kändes obehagligt.


Sen är jag trött, OMG va trött jag är. jag kan gå upp på morgonen å sova middag 2 gånger på en dag för att ögonen går i kors, och ända somna på kvällen å sova till nästa morgon och så håller det på.


För mig TYPISKA graviditets tecken PRECIS som när jag väntade mina andra 2 barn.

bortsett från att jag är steriliserad. när jag läser på om det säger dom mellan 1/500- 1/1000 beroende på vilken typ av sterilisering man har gjort. jag har iof gjort den varianten där man bränner, och då kan kroppen självläka men det  är fortfarande 1/500 så jag tror knappast att jag ska behöva oroa mig.


Men däremot undrar jag vad min kropp har fått för konstig hormonell knäpp egentligen.. visst för att jag kunde ha oregelbunda blödningar när jag hade preventivmedel. men inte ens då var det på detta sättet..


Finns det någon människa här ute som kan ha en teori egentligen..??

Av Annelie Andersson - 20 april 2017 08:19

Varför jag reagerade och gjorde som jag gjorde. (det jag gjorde)

 

Så.. då kommer vi till denna delen.


Som sagt jag föll in i en jätte depression.

Jag hade ångest, en fruktansvärd oro i kroppen som nötte sönder mig inombords,

Jag grät mkt, kände mig vilsen och framför allt ensam. Jag orkade ingenting just då, det tog knäcken på mig.


Min sambo försökte väl på det sättet han kunde, med att avlasta när han var hemma. vi hade ju 4 barn tillsammans med.

Men när jag mådde dåligt, när jag grät och hade ångest, då fanns han inte där, om man inte räknar med att han låg brevid och spelade sina mobilspel och inte direkt fanns där, jag kunde inte få hans närhet mer en kanske en hand.


Vid den tidpunkten var lägenheten mittemot oss tom.

Och av en ren turlig jävla slump, flyttade en väldigt gammal kompis till mig in där.

Han och jag har kännt varandra i ca 14 år tror jag. Däremot har vi haft lååånga perioder då vi varken umgåtts eller pratat för hans ex har aldrig riktigt fixat mig, neller våran vänskap, hon var svartsjuk helt enkelt.

och jag kan kanske förstå det med.

 

Till saken hör den att Anders och jag har en väldigt speciell relation,

Och det var där det började skära sig för mig och mitt ex med.

För jag hade ingen annan där för mig. Anders och jag föll in i samma vänskap precis som om vi aldrig varit ifrån varandra.

 

Han och jag är otroligt lika. Sen har mitt ex ingen riktig erfarenhet av psykisk ohälsa hos människor, Anders lider själv av psykisk ohälsa. så när jag mådde som jag mådde fick jag helt plötsligt en fristad precis mitt emot min egna dörr. När det var dags för barnen att lägga sig eller lagt sig gick jag nästan alltid dit för då hade exet redan sprungit runt med mobilen i näven eller la sig tillrätta med mobilen i sängen.

 

Jag kunde gå i flera timmar och bara hålla mig, för det kändes som om jag skulle gå sönder inifrån,

och när jag kom till Anders började jag bara gråta, och jag grät, och grät och grät, mer tårar än vad jag någonsin trodde kunde finnas där.

Och han gjorde som en riktig vän,

Han behövde inte säga något just då, han bara fanns där, lät mig gråta å snora ner hans tröja och torkade mina tårar.

Han frågade aldrig varför för han vet hur det är, att det inbte alltid finns ngt svar, men han var där. tills jag hade lugnat mig och vi kunde sitta i timmar och försöka reda ut känslor och tankar tillsammans.


Men det gav mig som sagt ännu mer följdbekymmer.

Min dåvarande sambo sade att han var inte svartsjuk, men att han såg saker som han ansåg att jag inte såg, tex hur Anders tittade på mig osv, 

Det ledde till många diskutioner tillslut bråk osv, 

jag stod där och försökte i mitt dåvarande tillstånd förstå och åtminstonde acceptera det min sambo sade till mig.

 


Alla gånger löste vi diskutionerna, kramades och allt var bra (tills samma problem kom upp igen)

han kunde inte släppa det, vilket ledde till idiotsaker egentligen som att jag helt enkelt inte ville lägga mer eld på brasan så jag försökte vara diskret när jag skrev med anders till exempel,

vilket gjorde saken ännu värre.

tillslut efter många om och men kände jag att jag var tvungen att sätta min relation och min familj framför min relation med anders och det ända just då som gjorde att jag hade en pysventil.

Så jag sade till min sambo att jag skulle sluta ha kontakt med anders,

jag sade även till anders att vi fick lägga våran kontakt på is.

 

Jag skulle ju flytta, starta ett nytt kapitel med min sambo och vårat liv. Jag ville inte sätta min familj på spel.

Jag trodde det skulle bli bättre, men grundproblematiken fanns ju fortfarande kvar... Mitt mående, plus att det kommit en ny problematik, sprickan mellan mig och min sambo, där kyligheten från honom fortfarande fanns kvar. för han blev kylig,

och jag stod där och hade ingen igen... 

Med känslor inombords som fick mig att må fysiskt illa, som fick mig att kräkas när jag var ensam, darrningar, tja allt möjligt.

Och så hade vi flytten mitt i allt,

 

Vi flyttade, jag gjorde som vanligt.. härdade ut, klistrade på ett leende.

men jag stod ju inte ut. Jag gick mer och mer sönder för varje dag som gick.. jag hade en gammal app som heter viber sedan den tiden min bror bodde i england som vi hade kontakt via då.

så jag hörde av mig till anders därigenom,

Jag har ju min vän emma. henne pratade jag extremt mkt med.. Men det är ändå så att det fanns faktiskt ingen annan som visste hur mjina känslor kändes mer än anders. och jag behövde förståelse, plus att jag hade relationsproblem då med på det...

 

när jag flyttstädade den gamla lägenheten passade jag på att ta ngn enstaka cigg med honom, vilket det med satte griller i huvudet på min sambo. Det slutade med att när jag skulle åka hem från jobbet i lerum kunde jag dra ut på tiden för att det var jobbigt att åka hem.

1 gång satte jag mig på parkering vid biltvätten vid mc donalds å tjöta skit med en annan ytligare killkompis en stund å tog en cigg för att dra ut på tiden..

Jag sade ju givetvis ingenting om det till sambon heller för vid detta laget vågade jag inte säga kvastskaft för jag var rädd att han skulle få för sig ngt som inte var av vikt egentligen.

 

vilket var jäkligt dumt för han fick ju reda på det och blev ju ännu mer svartsjuk givetvis bara för att jag hade ljugit om att jag bara satt å lyssnade på musik själv. (för det är sånt jag faktiskt kan göra)

 

Så bråken ledde till onödiga lögner som ledde till ännu mer svartsjuka och bråk.

kyligheten hemma var så påtaglig för mig så jag hade lika gärna kunnat skära mig igenom den dimman med kniv.

Jag gjorde mitt yttersta för att försöka få igång samtal, att vi skulle umgås när han bara sprang ner i källaren å pillade på sin dator.

jag minns en gång när jag hade gått ner med en kopp te. Försökte småprata lite, fick antingen inga svar eller bara mmm till svar.

efter en stund började han prata till sin dator, jag sade att han var ju snällare i tonen mot datorn än åt mig, han svarade att datorn gjorde iaf som han sade.


Jag gjorde som vanligt, svalde, tog min tekopp och gick upp, med ångest och tårar...

3 veckor bodde vi i huset, Jag slet som en gnu till den gränsen jag kunde med mitt måeende och min trötthet att göra så han skulle bli nöjd, så han skulle känna att jag gjorde tillräckligt.

För jag tänkte ju att man kan inte bara ge upp, man måste kämpa lite..


men kyligheten försvann aldrig. bara när han ville ha sex.. då passade det att vara glad, sen gled han direkt tillbaka till samma humör...

Sen kom det. Han ville inte längre.

Jag minns att jag svarade okej, då löser vi det härifrån.


Han blev glad... humöret ändrades nästan direkt, han hade inte vart så lättsam på flera veckor, han spann loss å började räkna på ekonomi å dylikt för sin egen del å ville diskutera dessa saker med mig, en gång stod vi i köket när han stod å beklagade sig lite över att han inte heller visste om han skulle få ihop det så han kunde bo kvar i huset när jag hade flyttat.


Då blev jag irriterad. Jag sade till honom att om han ska beklaga sig så gjorde han det verkligen till fel person,

för där satt jag som sade upp min lägenhet, min trygghet för att bli dumpad efter 3 veckor.


vid det laget var jag sjukskriven med, för jag krashade ganska rejält när han lämnade mig. Jag fick panikångest som jag aldrig haft och många kroppsliga symptom,. det fanns tillfällen jag trodde att jag skulle dö på riktigt,,

så jag hade ju ingen bra förutsättning för ekonomin heller.


och där stod han och beklagade sig... vi blev osams, Tindra (min dotter) kom in i köket å sade att det var jobbigt att vi bråkade, och jag förstod att situationen var ohållbar.. Tindra i sig är väldigt känslig och mår dåligt annars.


Så jag tog mina små hjärtegryn och fick flytta hem till pappa..

Så där har vi del 2, en kortare sammanfattning iaf.


nu är jag bra trött i huvudet av skrivandet haha. återkommer..


 

 

Av Annelie Andersson - 10 april 2017 14:32

Att börja om på nytt,

hitta en ny vardag, nya rutiner.

Att hitta var man hör hemma, hur man hör hemma.

 

Det är faktiskt inte det lättatse.

För några månader sedan blev jag lämnad, allt ställdes på ända,

och såhär i efterhand kan jag ju tala om att det var inte det att jag blev lämnad som var bekymmret,

det är jag faktiskt ganska glad för med facit i hand.

 

Men bekymmret låg väl i att jag i alla dessa år har hållt så hårt i min gamla lägenhet, för med min uppväxt har jag inte haft ngn trygghet. Min lägenhet var mitt fort, min trygghet, och jag hade alltid tänkt, "tänk om" något händer.

 

Därför i mina 2 senaste relationer har dom fått flytta in hos mig när det kom till den punkten att dom ville leva tillsammans med mig.

 

Däremot i förhållande nummer 2, då började det tryta med platsen, jag hade en trea på 75 kvm.

Och vi hade 2 barn var, jag med 2 töser och han med 2 pojkar. Dom äldsta, speciellt min tjej hon började komma in i förpuberteten, det började bli känsligt och vi insåg att dela rum med 3 andra barn inte längre var så optimalt.

och vi fick inte plats i vardagsrummet.

 

Så där stod jag, och kände att om jag inte vågar chansa och hela tiden tänker, "tänk om" kommer jag aldrig komma frammåt i livet, så vi hittade ett hus att hyra utanför stan, det gick väldigt fort från att vi såg anonnsen tills vi fick veta att vi fick det.

 

Så jag sade upp min lägenhet,

 

Där började det spåra ur,

Jag kan tillägga att jag har min problematik med ångest och depperissioner b.la

och hade då påbörjat en nevropsykiatrisk utredning då jag har måånga diagnoser i min familj.

 

Även här förstår jag med facit i hand, varför jag reagerade och handlade som jag gjorde, (återkommer till den historien i nästa inlägg) annars får vi en roman.

 

Men iaf, det var nog så att jag hade svårt att handskas med förändringen,

jag förstod det inte själv då, men nu.

 

Jag kom in i en jätte depperission, där mitt mående gjorde ett störtdyk, varpå jag förändrades.

 

Jag blir väldigt oförutsägbar, rastlös blandat med sängliggandes i perioder. Jag får stunder där jag drunknar i mig själv och blir vilsnare än någonsin. detta ledde till en helomvändning på mitt liv som jag återkommer till i nästa inlägg.

 

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards