Att börja om på nytt,

hitta en ny vardag, nya rutiner.

Att hitta var man hör hemma, hur man hör hemma.

Det är faktiskt inte det lättatse.

För några månader sedan blev jag lämnad, allt ställdes på ända,

och såhär i efterhand kan jag ju tala om att det var inte det att jag blev lämnad som var bekymmret,

det är jag faktiskt ganska glad för med facit i hand.

Men bekymmret låg väl i att jag i alla dessa år har hållt så hårt i min gamla lägenhet, för med min uppväxt har jag inte haft ngn trygghet. Min lägenhet var mitt fort, min trygghet, och jag hade alltid tänkt, "tänk om" något händer.

Därför i mina 2 senaste relationer har dom fått flytta in hos mig när det kom till den punkten att dom ville leva tillsammans med mig.

Däremot i förhållande nummer 2, då började det tryta med platsen, jag hade en trea på 75 kvm.

Och vi hade 2 barn var, jag med 2 töser och han med 2 pojkar. Dom äldsta, speciellt min tjej hon började komma in i förpuberteten, det började bli känsligt och vi insåg att dela rum med 3 andra barn inte längre var så optimalt.

och vi fick inte plats i vardagsrummet.

Så där stod jag, och kände att om jag inte vågar chansa och hela tiden tänker, "tänk om" kommer jag aldrig komma frammåt i livet, så vi hittade ett hus att hyra utanför stan, det gick väldigt fort från att vi såg anonnsen tills vi fick veta att vi fick det.

Så jag sade upp min lägenhet,

Där började det spåra ur,

Jag kan tillägga att jag har min problematik med ångest och depperissioner b.la

och hade då påbörjat en nevropsykiatrisk utredning då jag har måånga diagnoser i min familj.

Även här förstår jag med facit i hand, varför jag reagerade och handlade som jag gjorde, (återkommer till den historien i nästa inlägg) annars får vi en roman.

Men iaf, det var nog så att jag hade svårt att handskas med förändringen,

jag förstod det inte själv då, men nu.

Jag kom in i en jätte depperission, där mitt mående gjorde ett störtdyk, varpå jag förändrades.

Jag blir väldigt oförutsägbar, rastlös blandat med sängliggandes i perioder. Jag får stunder där jag drunknar i mig själv och blir vilsnare än någonsin. detta ledde till en helomvändning på mitt liv som jag återkommer till i nästa inlägg.